Känns svårt att bräcka förra inlägget som handlade om ringmärkning av berguvsungar men det är inte alla förunnat att få vara med om en sådan händelse 😞.. så tillbaka till mer ordinära upplevelser och framför allt egna upplevelser.
Hade varit ute och paddlat när vi kom tillbaka till vår lilla vik där vi har kajakerna, när jag närmade mig stranden såg jag att vi hade besök där, två par av kanadagäss och deras fina gässlingar, totalt 4 vuxna och jag tror 12 gässlingar.
Vi kunde glida in med kajakerna utan att dom blev rädda, vaksamma ja, men inte rädda, när vi till slut klev ur kajakerna för att dra upp dem på land så gick dom lugnt i samlad tropp ut i vattnet och simmade stilla iväg. Till skillnad från grågåsen som under ett liknande scenario vilt skränande skulle ha kastat sig iväg ut i vattnet innan vi ens kommit så nära som 10 meter.
Det förundrar mig att två fågelarter så nära besläktade har så vitt skilda beteendemönster. För här ute pratar vi inte om att dom har vant sig vid människor, som exempelvis gräsänderna i stan, för här på landet möter vi ofta både kanadagäss och grågäss långt ifrån bebodda trakter när vi är ute och paddlar och dom beter sig helt annorlunda, kanadagåsen är mycket mer trygg när man närmar sig medan grågåsen alltid flyr i panik. Våra stads-gräsänder är till exempel vana vid människor, uppväxta i stan och man nästan trampar på dem när man är ute och promenerar men ute på landet är dom skygga som få, så där har stadslivet gjort en vanligtvis skygg art helt orädd människan. Men så fort gräsänderna på landet ser oss flyr dom direkt i panik.
Men så är det med fåglarna, vissa arter är mer orädda andra skygga.. som exempelvis sädesärlan, eller talgoxen som är oskygga, lite mer tuffa helt enkelt, att jämföra med nötskrikan som är mycket mer skygg och därför mindre sedd och därför också mindre känd (sen är det ju ingen stadsfågel heller, men även i skogen är nötskrikan svårsedd)
 |
| Kanadagässling |
 |
| Nötskrika |
