fredag 23 juni 2017

Glad Midsommar till Er alla

Denna bild togs direkt från frukostbordet i morse, en fiskgjuse som passerade över i jakt på lite frukostfirre.

Hoppas ni alla får en underbar midsommar med sol, sill och goda vänners närvaro.

Fiskgjuse


Fiskgjuse

tisdag 13 juni 2017

En annan sötnos...


Känns svårt att bräcka förra inlägget som handlade om ringmärkning av berguvsungar men det är inte alla förunnat att få vara med om en sådan händelse 😞.. så tillbaka till mer ordinära upplevelser och framför allt egna upplevelser.

Hade varit ute och paddlat när vi kom tillbaka till vår lilla vik där vi har kajakerna, när jag närmade mig stranden såg jag att vi hade besök där, två par av kanadagäss och deras fina gässlingar, totalt  4 vuxna och jag tror 12 gässlingar.

Vi kunde glida in med kajakerna utan att dom blev rädda, vaksamma ja, men inte rädda, när vi till slut klev ur kajakerna för att dra upp dem på land så gick dom lugnt i samlad tropp ut i vattnet och simmade stilla iväg. Till skillnad från grågåsen som under ett liknande scenario vilt skränande skulle ha kastat sig iväg ut i vattnet innan vi ens kommit så nära som 10 meter.

Det förundrar mig att två fågelarter så nära besläktade har så vitt skilda beteendemönster. För här ute pratar vi inte om att dom har vant sig vid människor, som exempelvis gräsänderna i stan, för här på landet möter vi ofta både kanadagäss och grågäss långt ifrån bebodda trakter när vi är ute och paddlar och dom beter sig helt annorlunda, kanadagåsen är mycket mer trygg när man närmar sig medan grågåsen alltid flyr i panik. Våra stads-gräsänder är till exempel vana vid människor, uppväxta i stan och man nästan trampar på dem när man är ute och promenerar men ute på landet är dom skygga som få, så där har stadslivet gjort en vanligtvis skygg art helt orädd människan.  Men så fort gräsänderna på landet ser oss flyr dom direkt i panik.

Men så är det med fåglarna, vissa arter är mer orädda andra skygga.. som exempelvis sädesärlan, eller talgoxen som är oskygga, lite mer tuffa helt enkelt, att jämföra med nötskrikan som är mycket mer skygg och därför mindre sedd och därför också mindre känd (sen är det ju ingen stadsfågel heller, men även i skogen är nötskrikan svårsedd)


Kanadagässling
Nötskrika







söndag 11 juni 2017

Ringmärkning av berguvsungar


Jag brukar inte publicera andras bilder eftersom bloggen ska representera mina egna fotoupplevelser men idag gör jag ett undantag.Min son fick idag möjlighet att vara med vid ringmärkningen av fyra stycken berguvar och jag är grön av avundsjuka, absolut inte missunnsam men avundsjuk! Det var tänkt att han skulle ha varit med i själva klättringsmomentet men av olika anledningar blev det inte så. Hmmm om man skulle lära sig klättra... (näe.. det ska man nog inte, inte med min höjdrädsla).

Jag tror nog Andreas ändå är nöjd med sin upplevelse även om han inte fick klättra just den här gången. En berguv är en stor pippi, en vuxen fågel har ett vingspann på upp till 180 cm, och mäter upp till 70 cm från stjärt till hjässa.Tänk att få vara närvarande vid ett sånt här tillfälle... vilket fantastisk upplevelse han fick igår, själv fick jag en fästing...

Andreas med en berguvsunge, foto Lars ?

Uppskattad fotomodell, foto: Andreas Hellberg


Berguv, foto Andreas Hellberg

Berguv, foto Andreas Hellberg

På höga höjder, foto Andreas Hellberg