Öland hösten 2017, fjärde dagen.... o gäss...

Så kom den än en gång, hemresedagen, alltid lika tråkigt men också lite skönt då man är lite trött o sliten. Idag fick jag uppleva något jag aldrig upplevt tidigare och det var när mer än 70 000 vitkindade gäss bestämde sig för att det nu var dags att lämna Sverige för varmare breddgrader.

Först förstod jag inte vad jag såg i kikaren, det liksom kokade som av en bisvärm längs bort i norra horisonten, sen kom de sakta närmare, de vitkindade gässen, i sina fantastiska formationer mot oss genom soluppgången och sen över oss ut över det öppna havet. Det var så oerhört mäktigt, jag vågar inte säga hur länge det höll på men det var länge som det bara matade på med nya och åter nya enorma samlingar av gäss som alla hade bestämt sig för att att nu var det dags. Jag vet inte vem som räknade dem det var i alla fall inte jag :)

För att summera resan så kan jag väl säga att förutom gässen så var det inga mängder med fåglar, inga utlarmade rariteter och inte alls det överflöd som brukar visa upp sig av olika de slag. Det har blåst för mycket och för länge och från fel håll i princip hela oktober. Massor av småflockar med mesar o finkar men inte mycket som bjöd upp till fotografering i lundarna eller trädgårdarna i Ottenby. Väldigt lite vadare. Antingen har dom redan dragit eller så hulkar dom på bättre ställen dit vi inte hittade.

Jag kan i alla fall glädja mig åt två nya kryss, nämligen prärielöpare och ringtrast där prärielöparen är en sällsynt långväga gäst.

Klicka på bilderna nedan för att se dem i större format!

Vitkindade gäss

Vitkindade gäss

Vitkindade gäss

Öland hösten 2017, tredje dagen.. skräpväder

Fyrvägen, Ottenby

I morse när vi vaknade låg dimman tät och värre skulle det bli, dimma, hård blåst och sen även regn... hua... Jag satt i bilen och lyssnade på ljudbok ett par timmar såg ingen som helst anledning att gå ut och blir kall o blöt när man ändå inte såg (h)anden framför sig.

Vi lämnade udden efter morgonfikat och drog uppåt längs ostkusten och där lättade dimman och det blev "bara" mulet. Vi har dock sett otroligt många gäss idag, vitkindade gäss som samlade sig i tusental på fälten runt omkring, helt otroligt att få se och höra.

Inte många bilder tagna idag, men en bild på ett par tranor och en bild på en söt mindre flugsnappare samt en bild från gårdagen, en blåmes på bärplockning.

Håller nu tummarna för att vädret blir mer gynnsamt  i morgon.

Blåmes

Honfärgad mindre flugsnappare

Tranor

Öland hösten 2017, andra dagen (som gav ännu 1 st X)

Idag har det varit en härlig dag, solen har lyst från en härligt blå himmel, i början blåste det otroligt mycket men någon gång efter klockan 10 så började det att mojna och fram emot eftermiddagen var det underbart härligt ute.

Ett kryss bjöd dagen på, en ringtrast som satt låååångt borta men det går i alla fall att se att det är en ringtrast, men jag är supernöjd att fått ett kryss även idag. Det har varit mycket rovfåglar i luften men tyvärr inte på så nära håll som man skulle kunna önska. Röd glada, fjällvråk, kungsörnar och massor av sparvhökar. Inga kort att yvas över idag, antingen på tok för långt håll eller en massa värmedaller ibland både och.

Senare på eftermiddagen larmades det ut berglärka, jag har sett den förut men hade inte några bra kort så med förhoppningen att få lite fina bilder åkte vi mot hamnen i Grönhögen. Där mötte jag en kille som jag kände igen sen tidigare och frågade om berglärkan, han hade sett den och sa att vi precis hade skrämt bort den   :o    :(      Kunde inte komma på riktigt vad han hette så jag drog i Mankan och frågade var vi hade träffat honom förut, då fick jag till svar, men det är ju vinnaren från stora fågeläventyret Donat Hullman. Märklig känsla att tycka man känner någon väl, för att i nästa stund förstå att det är en tv-kändis. Som tur var återfann vi den lille berglärkan och kunde ägna en stund åt att försöka få till några bilder.

Dagens bilder får bli ringtrasten och ett par kungsörnar på riktigt långt håll och den lille berglärkan.

Berglärka

Berglärka

Ringtrast

Kungsörnar

Öland hösten 2017, första dagen (som gav 1 st X)

Kära Öland, så var vi här igen! Saknat oss?

Lämnade Norrköping strax efter kl 06 i morse och nån gång kring 10-tiden var vi framme vid södra udden. När vi började närma oss så bröt solen fram vilket vi tackar för men samtidigt blåste det ursinnigt mycket, det gick inte att gå rakt på fyrvägen, 19 sekundmeter i byarna stod det i väderappen och det är nog rimligt men så här nära havet så är det bara byar hela tiden och det är oerhört tufft att exponera sig för dessa krafter längre stunder.

Jag fick ett kryss i alla fall, lyckade till och med fota trots att vinden slet i kameran hela tiden, därtill var prärielöparen dessutom på duktigt långt håll så någon superkvalitet kan vi inte prata om här.

Vi orkade inte vara kvar så länge på udden utan sökte oss mot lite lugnare marker och där visade sig en kungsfågelsångare upp sig. En snabb liten rackare som studsade runt i buskaget, därtill en riktig sötnos.

Så dagens bilder får bli dagens kryss, prärielöparen och kungsfågelsångare. Å javisst ja... på vägen hem fick jag även en bild på turkduva genom bilfönstret, så den får väl hänga med den också.

Prärielöpare

Kungsfågelsångare

Turkduva

På besök I Örnsköldsvik och Skuleskogens Nationalpark

Har haft en härlig långhelg uppe i Örnsköldsvik där vi hälsat på goda vänner. Hela fredagen vandrade vi i Skuleskogens nationalpark, över stock och sten, upp på berg och ned i sänkor, i det mest fantastiska landskap. Det var bara att inse att kondisen inte är den allra bästa, jösses jag tror jag låg på maxpuls ganska så länge vid ganska så många tillfällen. Jag är inte van vid att bestiga natur där jag måste ha båda händerna till hjälp för att ta mig uppåt. Men vilken natur vi fick uppleva och vilka vackra utsikter. 

Sen ovanpå allt så lyckades jag få in inte mindre än 3 st livskryss, fåglar jag aldrig tidigare sett, nämligen Lavskrika, Nötkråka och Järpe. Tyvärr hann jag inte få någon bild på järpen som snabbt flög förbi med sitt mycket karaktäristiska läte, men lavskrikan var nyfiken på oss och stannade så länge så att den hann bli förevigad, samma för nötkråkan.

Slåttdalsskrevan

Ekorre

Lavskrika

Nötkråka