Naturfokus´ fotoblogg

Sök

Prenumerera på den här bloggen

Prenumerera

Inte bara till jul

april 30, 2018

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
Google+
E-post
Andra appar

Ja, dom finns även på sommaren 😄

Domherre, hona

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
Google+
E-post
Andra appar

Kommentarer

Skicka en kommentar

Turid: Östergötland, Sweden; Du kan läsa mer om mig på min hemsida Naturfokus.Se

Besök profil

Arkiv

2018 10

2017 35
2016 20
2015 12
- oktober 2015 5
- maj 2015 7
2014 9
2013 1
- oktober 2013 1

Visa mer Visa mindre

Etiketter

Djur
Fjärilar
Fåglar
Kräldjur
Landskap
Paddling
Ringmärkning
Rovfåglar
Öland

Populära inlägg

Sidensvans...

Sidensvansen är en riktig favoritfågel hos mig, en fågel som dyker upp här nere i mellersta och södra Sverige ungefär vid samma tid som våra sista "utvandrare" lämnar moder Svea.

Sidensvansen häckar i norra Sverige och österut mot Rysslands stora tallskogsbälte. Beroende på mattillgång i form av bär så söker den sig söderut under vinterhalvåret och bärfattiga vintrar kan den söka sig ända nedåt mot sydöstra europa.

Sidensvansen äter alltså främst bär, bär som ibland har jäst och då innehåller alkohol, detta klarar den dock av då den har en mycket god förmåga att snabbt bryta ned alkohol. Sidensvansens lever motsvarar upp till 9% av dess kroppsvikt. Det har ändå rapporterats om sidensvansar som uppvisat symptom på berusning.

Jag tycker sidensvansen är oerhört vacker, fjäderdräkten blank som siden och som även ska vara mjuk som siden vid beröring. Sidensvansarna syns ofta i stora flockar, på håll ganska så lik flockar av starar. När dom kommer flygande låter det ofta som massor…

En lördag med paddling i skärgården...

I lördags paddlade vi en dagstur i skärgården, en helt makalös dag med helt spegelblankt vatten. Vi såg mycket ejder, storskrakar, änder mm. En större strandpipare promenerade på en berghäll en bit från vattnet och jag tycker verkligen den är bedårande denna lilla vadare. En drillsnäppa som sen hemma i datorn visade sig vara en grönbena visade också upp sig. Flera par silvertärnor i full gång med att inleda parningssäsongen.

När jag paddlar har jag en liten "kompaktkamera" med stort zoom-omfång som tar skapliga bilder men det är alltid svårt att fotografera rörliga föremål när man sitter i en kajak, man har ju liiite begränsad rörlighet.

Bilden nedan på grönbenan är tagen från kajaken men när jag tog bilderna på tärnorna och "piparen" hade jag fast mark under fötterna.

Äntligen så fick jag ett kort..

Slutade lite tidigare idag på jobbet, skulle ut och skåda lite. Det blev en tur till Herrebro våtmark. Några nya årskryss ramlade in men allra roligast var det att äntligen få se den lille mindre hackspetten. Jag har hört den förut men aldrig tidigare lyckat se den och idag lyckades jag till och med få några kort till min stora glädje!

Den mindre hackspetten är verkligen liten, tänk dig en kraftig talgoxe så har du ett ungefärligt mått, så den var mycket mindre än vad jag föreställt mig och jag fattade först inte vad det var jag såg som for från björk till björk. Han verkade gilla björkskogen, kanske för att han nästan är helt osynlig när han sitter där på björkstammen, han smälter verkligen in!

Ringmärkning av berguvsungar

Jag brukar inte publicera andras bilder eftersom bloggen ska representera mina egna fotoupplevelser men idag gör jag ett undantag.Min son fick idag möjlighet att vara med vid ringmärkningen av fyra stycken berguvar och jag är grön av avundsjuka, absolut inte missunnsam men avundsjuk! Det var tänkt att han skulle ha varit med i själva klättringsmomentet men av olika anledningar blev det inte så. Hmmm om man skulle lära sig klättra... (näe.. det ska man nog inte, inte med min höjdrädsla).

Jag tror nog Andreas ändå är nöjd med sin upplevelse även om han inte fick klättra just den här gången. En berguv är en stor pippi, en vuxen fågel har ett vingspann på upp till 180 cm, och mäter upp till 70 cm från stjärt till hjässa.Tänk att få vara närvarande vid ett sånt här tillfälle... vilket fantastisk upplevelse han fick igår, själv fick jag en fästing...

Kan man bli så mycket sötare...?

I morse på vägen hem efter en liten skådningsrunda fick jag syn på lille korre i ett träd, så oerhört söt är detta lilla "odjur" som plundrar fågelbon på både ägg och fågelungar.. men även om jag är fågel-älskare så inser jag att sån är naturens gång, äta eller ätas. Svårt att älska sparvhöken också när han sätter klorna i en rar liten mes samtidigt som man inte annat kan än att beundra med vilken skicklighet den jagar sin föda.

Använder Blogger

Turid Forså